Fråga till HAV angående åtgärdstakten för enskilda avlopp
Den 9 november tillskrev vi Havs- och vattenmyndigheten med anledningen av den låga och minskande utbytestakten inom enskilda avlopp.
- Vad är Havs- och vattenmyndighetens mål i avseende på en hållbar åtgärdstakt på enskilt avlopp i Sverige?
- Om åtgärdstakten är under det mål som Havs- och vattenmyndigheten har satt (vilket vi förutsätter). Vad för åtgärder planerar Havs- och vattenmyndigheten att göra för att skapa verktyg för kommuner och länsstyrelser att höja åtgärdstaken? Vi önskar svar på åtgärder i det korta perspektivet och i det långa perspektivet.
Hela frågan finns att läsa här: Skrivelse till HAV.
Hav svarar att man i princip inte har något ansvar kring utbytestakten. Så här svarar HAV:
- Vad är Havs- och vattenmyndighetens mål i avseende på en hållbar åtgärdstakt på enskilt avlopp i Sverige?
Frågan om åtgärdstakt för små avlopp behandlades i HaV:s slutrapportering av ett regeringsuppdrag om små avlopp som lämnades till regeringen 2013. Redovisningen av ett regeringsuppdrag kan utgöra underlag för regeringens arbete, men det finns inget antaget nationellt mål för en hållbar åtgärdstakt. Det finns inte heller någon lag eller andra bindande regler som reglerar åtgärdstakten för små avloppsanläggningar. Den samhällsekonomiska konsekvensanalysen som gjordes i regeringsuppdraget visade att en kombination av styrmedel bestående av tydligare regler, skatte- eller avgiftssystem samt effektiv tillsyn och prövning, behövs för att klara en långsiktig hållbar åtgärdstakt. Sedan regeringsuppdraget avrapporterades har HaV arbetat på de delar som myndigheten har rådighet över, dvs tillsynsvägledning för prövning och tillsyn.
En viss nationell åtgärdstakt kan oavsett inte översättas direkt till en kommun eftersom alla kommuner har olika förutsättningar och olika miljöproblem som de behöver prioritera. Vilken grad av tillsyn som behövs på de små avloppen måste sättas i ett större sammanhang eftersom det av miljöbalken 26 kap 1 § framgår att tillsynen ska ske i nödvändig utsträckning. Bestämmelserna i miljöbalken syftar generellt till att ”främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”. I slutänden är det – med utgångspunkt från den kommunala miljönämndens behovsutredning – i tillsynsplanen som dessa avvägningarna får göras. Hur kommunen gör sina prioriteringar och lägger upp sin tillsyn har Havs- och vattenmyndigheten ingen möjlighet att påverka. Vårt uppdrag avseende små avlopp handlar om tillsynsvägledning. Vad tillsynsvägledning är framgår av 26 kap 1 a § miljöbalken. Tillsynsvägledning är inte bindande, det är däremot de åtgärder som ligger på kommunerna i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för kommuner och myndigheter, se 5 kap 3 § miljöbalken. Du kan läsa mer här.
- Om åtgärdstakten är under det mål som Havs- och vattenmyndigheten har satt (vilket vi förutsätter). Vad för åtgärder planerar Havs- och vattenmyndigheten att göra för att skapa verktyg för kommuner och länsstyrelser att höja åtgärdstakten? Vi önskar svar på åtgärder i det korta perspektivet och i det långa perspektivet.
Något nationellt mål för åtgärdstakten finns som sagt inte men vi kan svara på hur vi arbetar med tillsynsvägledning inom området. Kort perspektiv: vi har för ungefär ett år sedan reviderat vår vägledning om tillsyn och kompletterat den med ett avsnitt om tillsyn av små avlopp baserat på riskklassning. Det förutsätter uppdatering av kommunernas register över små avlopp, varför det finns ett sådant fokusområde i den nationella strategin för miljöbalkstillsyn. Syftet är att göra tillsynen mer ”träffsäker” och effektiv och öka miljö- och hälsonyttan.
I det långa perspektivet ser vi inte att det enbart handlar om tillsyn utan även om prövning. Nya anläggningar behöver vara väl projekterade och installerade för att ha förutsättningar att leverera den förväntade miljö- och hälsonyttan under hela sin livslängd. Vi publicerade en vägledning om prövning med den inriktningen för några år sedan. I ett långt perspektiv avser vi därför att ge råd och stöd till kommunerna (i deras egenskap av tillsynsmyndigheter) och till länsstyrelserna (i deras egenskap av regionala tillsynsvägledande myndigheter) avseende såväl tillsyn som prövning och att utveckla den vägledning som redan finns.
Med anledning av HAVs svar kommer vi ställa ytterligare kompletterande frågor
