Internationella Toalettdagen 19 november – en påminnelse om Sveriges dolda miljöskuld

/i /av

Varje år den 19 november uppmärksammar världen Internationella Toalettdagen, en officiell FN-dag för sanitet, hälsa och hållbar vattenhantering. För många länder handlar det om att bygga grundläggande infrastruktur. För Sverige borde det handla om att ta ansvar för det vi redan byggt – men som inte fungerar.

Trots miljölagstiftning sedan 1969 har Sverige fortfarande över en miljon enskilda avlopp, varav en mycket stor andel inte uppfyller dagens krav. Fler än 240 000 är direkt olagliga, och många fler saknar fungerande rening. Varje dag släpps uppskattningsvis 25 miljoner liter orenat avloppsvatten ut från dessa system – motsvarande utsläpp från en stad större än Malmö. En tyst miljökatastrof som påverkar våra sjöar, vattentäkter och hav.

 

 


Men trots detta fortsätter många kommuner att godkänna nyanläggningar av tekniker som inte kan kontrolleras – såsom infiltrationer och markbäddar. Lösningar som i praktiken saknar mätbara prestandavärden, som påverkas av väder, grundvatten och markförhållanden – och som ofta används långt efter sin tekniska livslängd. Det är samma teknik som i flera europeiska länder är på väg att förbjudas – av just de skäl som vi i Sverige fortfarande ignorerar.

Samtidigt särbehandlas moderna, CE-märkta minireningsverk – som kan kontrolleras och följa upp – med orimliga krav och extra tillsyn, medan de föråldrade systemen lämnas utan insyn i decennier. Det är inte teknikneutralitet. Det är dubbelmoral.

Vi ser det tydligt på Gotland. Regionen har under mer än ett decennium krävt infiltration även i kombination med minireningsverk – trots att Gotlands kalkrika berggrund och känsliga grundvatten gör tekniken direkt olämplig. Resultatet?

100-undersökningen från 2022 visar att dricksvattnet blivit sämre – inte bättre – trots omfattande ombyggnationer av avlopp. Människor har investerat stora summor i lösningar som i praktiken inte fungerar. Det är ett miljöpolitiskt haveri.

Internationella Toalettdagen är inte bara en global påminnelse om bristen på sanitet – den är också en spegel mot vårt eget ansvar. I Sverige råder varken teknisk brist eller kunskapsbrist. Det som saknas är politisk vilja och en modern syn på vad hållbara avlopp faktiskt innebär.

Vi behöver ett systemskifte där kontrollerbarhet, prestanda och uppföljning styr – inte föråldrade föreställningar eller lokala prestigeprojekt. Det är dags att börja mäta vad som fungerar – och fasa ut det som inte gör det.

Rent vatten börjar vid källan. Och ansvaret börjar nu.

Stoppa algblomningen vid källan – dags att ta de enskilda avloppen på allvar

/i /av

Varje sommar möts vi av samma budskap: ”Badvattnet otjänligt”, ”Algblomningen tilltar”, ”Syrefria bottnar breder ut sig”. Vi är trötta på rapporter som upprepar samma symptom utan att någonsin behandla grundorsaken: vår passivitet inför de enskilda avloppens roll i övergödningen av Östersjön.

Ett av de största problemen är att tillsynen brister. Trots tydliga miljömål följs få anläggningar upp. Utan aktiv tillsyn och krav på åtgärd kommer inga förbättringar för vårt vatten och våra hav att ske.

Det finns idag ungefär en miljon enskilda avlopp i Sverige. Enligt myndighetsbedömningar är minst 240 000 direkt olagliga, och många hundratusen till når gränsen för otillräcklig rening. Dessa system – många baserade på föråldrade tekniker som infiltration och markbädd – saknar möjlighet till funktionell kontroll och har i decennier läckt fosfor, kväve och bakterier direkt till grundvatten och våra känsliga kustvatten.

Övergödning är inte ett naturligt fenomen. Den långsamma miljöskadan från de små utsläppen är lika allvarlig som en akut olycka – men svårare att mobilisera opinion kring. Trots att vi vetat om problemet länge har vi valt att inte göra tillräckligt. Det måste vi ändra på.

Enskilda avloppslösningar kan åtgärdas betydligt snabbare än att bygga ut kommunalt VA, och till en mycket lägre kostnad. En kommunal VA-anslutning kostar idag fastighetsägare mellan 350 000–500 000 kronor samt löpande avgifter till VA-kollektivet. Ett modernt enskilt avlopp anläggs normalt för hälften av den kostnaden. Det är en lösning som finns här och nu – och som inte kräver decennier av planering, grävning och miljöpåverkan.

Vi behöver dock ta lärdomen av historien och inte återupprepa gamla misstag. Effektiva, kontrollerbara och miljösäkra avloppsanläggningar som uppfyller dagens krav kan minska utsläppen drastiskt. Tekniken för att rena både fosfor och kväve finns, men används inte i tillräcklig utsträckning.

Investeringar i nya, mätbara avloppslösningar borde också betraktas som en del av Sveriges gröna omställning. Genom att minska utsläpp, skydda vattenresurser och öka den civila beredskapen bidrar varje installerat system till både miljönytta och samhällsresiliens. Därför bör enskilda avlopp som uppfyller höga miljökrav också omfattas av Sveriges klimatpolitiska verktygslåda, inklusive möjligheter till stöd inom den gröna taxonomin och klimatinvesteringsprogram. Detta skulle ge tydligare incitament till hushåll och kommuner att välja långsiktigt hållbara lösningar.

För att uppnå detta krävs dock en reformering av dagens stödsystem. Existerande klimatstöd som Klimatklivet riktar sig främst till kommuner och företag, inte privatpersoner. Därför bör särskilda klimatstöd utvecklas för enskilda hushåll som investerar i mätbara och godkända avloppslösningar, som ett konkret led i att driva Sveriges gröna omställning även på individnivå.

Men trots att vi har lösningarna, är utbytestakten närmast obefintlig sett till antalet avlopp. Tillsynsmyndigheterna – Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna – har inte tagit det nationella ansvar som krävs. I praktiken är det idag upp till varje enskild kommun att driva denna fråga, vilket skapar en oacceptabel obalans i hur miljöskydd bedrivs och en ökad utbytestakt. Det är inte rimligt att kommunala miljönämnder ensamma ska axla ansvaret för en fråga av nationell miljöstrategisk betydelse.

Ett tydligt exempel på varför detta inte fungerar ser vi i Stockholms kommun. Under 2023 och 2024 har 37 badplatser provtagits avseende E. coli. Av dessa klassades 59 procent som otjänliga vid i snitt två tillfällen per år. Hela 84 procent hade tjänligt vatten med anmärkning vid i snitt tre tillfällen. Endast fyra badplatser hade genomgående godkända resultat utan anmärkningar. Detta är ingen slump. Mycket pekar på att otillräckligt renade utsläpp från enskilda avlopp i närheten av dessa vattendrag bidrar till försämrad badvattenkvalitet – något som både påverkar människors hälsa och vår attraktionskraft som sommardestination.

När vårt samhälle hotas av klimatförändringar, cyberattacker och geopolitisk oro, är ett decentraliserat VA-system en styrka. Enskilda avlopp, korrekt utförda och kontrollerade, minskar beroendet av sårbara, storskaliga infrastrukturer. De ger trygghet för hushåll och motståndskraft för landet.

Därför föreslår vi:

  1. En nationell tillsynsoffensiv för att identifiera och åtgärda undermåliga avloppsanläggningar.
  2. En årlig åtgärdstakt på minst 5 %, som Havs- och vattenmyndigheten redan rekommenderade 2013.
  3. Ett särskilt avdragssystem i form av MiljöROT för installation av kontrollerbara systemlösningar, samt MiljöRUT för subvention av service och tillsyn som upprätthåller funktionen över tid.
  4. Ett förbud mot nyanläggning av icke-kontrollerbara system utan prestandadeklaration och tillsynsmöjlighet. Det skulle säkerställa att miljökrav upprätthålls, oavsett var i landet man bor.

Vattenmiljön i Östersjön kan inte vänta längre. Vi har kunskapen. Vi har tekniken. Nu behöver vi den politiska viljan.

Sommaren närmar sig. Algblomningen också. Låt inte denna sommar bli ännu ett symptom på vår handlingsförlamning.

Terje Skaarnes
Talesperson, MRV – Branschorganisationen för minireningsverk

Terje Skaarnes
Foto: Pressbild

Topas Vatten AB ansluter sig till MRV – stärker gemensam kraft för hållbara avloppslösningar

/i /av

Branschorganisationen MRV har glädjen att välkomna Topas Vatten AB som ny medlem. Med lång erfarenhet inom enskilda avloppslösningar och ett brett engagemang i VA-frågor blir Topas ett värdefullt tillskott i det fortsatta arbetet för en seriös, transparent och hållbar avloppsbransch.

MRV samlar leverantörer av EN-certifierade minireningsverk som erbjuder professionell service och tar ett långsiktigt ansvar för sina installationer. Organisationen arbetar för att höja kvaliteten i branschen, främja innovation samt driva gemensamma frågor gentemot myndigheter och beslutsfattare.

Topas Vatten har sedan 2003 varit verksamma i hela Sverige med lösningar för allt från enskilda hushåll till mindre samhällen. Genom sin tekniska kompetens, erfarenhet av tillståndsprocesser och driftansvar tillför de både bredd och fördjupning till MRV:s medlemsbas.

Tillsammans med övriga medlemmar bidrar Topas Vatten nu till att stärka MRV:s roll som en aktiv part i utvecklingen av framtidens avloppssystem – där hållbarhet, tydliga regelverk och höga kvalitetskrav står i centrum.

Digital utbildning 15 maj 2025 – för dig som arbetar med enskilt avlopp. 

/i /av

Digital utbildning 15 maj 2025 – för dig som arbetar med enskilt avlopp.

Nu har ni möjligheten att öka era kunskaper och boka tid för utbildning om minireningsverk. En mycket uppskattad heldagsutbildning med möjlighet att ställa frågor både under tiden och efter föreläsningen. Föreläsningen hålls på Teams.

Utbildningen kommer beröra:

  • Så fungerar ett reningsverk
  • Reningsverk och biologi
  • Skötsel och underhåll – vad görs och vad bör man tänka på
  • Reningsverk – var och när
  • Kompletterande reningssteg – var och när
  • Kretslopp och reningsverk – hur fungerar det
  • Nya produkter på marknaden – Hur hanterar man det

Ställ frågor direkt till flera leverantörer

Start 9.00

Kaffepaus 10.00-10.20

Lunchuppehåll 11.30

Fortsättning 13.00

Kaffepaus 14.00-14.20

Avslut 15.30

Kostnad för föreläsningen är 2995:- exklusive moms per deltagare för bokning senast 22 april 2025. Boka till ordinarie pris 4495:-/pp fram till sista anmälningsdag 9 maj.

Länk till anmälan: https://forms.gle/yMsrS8X4x6MJX2NP9